Witzenhausen minns: Jubileumshändelse om pogromer och kolonial historia
Witzenhausen kommer att fira pogromerna 1938 och deras koloniala förvecklingar i en gripande ceremoni den 10 november 2025.

Witzenhausen minns: Jubileumshändelse om pogromer och kolonial historia
Den 10 november 2025 hölls ett rörande minne av pogromerna 1938 på gården till den tidigare tyska kolonialskolan i Witzenhausen. Evenemanget, som arrangerades av arbetsgruppen "Witzenhausen och kolonialism", ägde rum i en liten men fin miljö med ett tjugotal deltagare. Denna åminnelse firar inte bara offren för dåtidens våldsbrott, utan lyfter också fram kopplingen till koloniala förvecklingar i regionen.
Turnén som inledde evenemanget ledde till olika platser av judiskt liv i staden. Första stoppet var det före detta tullkontorstorget, som pryddes av en unik judisk båge som markerade den judiska gemenskapens sabbatsgräns. Denna judiska båge togs bort av nationalsocialisterna 1933 mot samhällets vilja och avskaffades slutligen 1934. Att uppleva historia som har fått liv på sådana platser är en viktig minnesuppgift.
Minns de drabbade
Särskilt imponerande var beskrivningen av minnen som Marga Steinhardt, som då var elva år. De känslor och rädslor hon upplevde under pogromerna delades kraftfullt. Även familjen Grünbaums smärtsamma historia diskuteras, särskilt ödet för den psykiskt handikappade sonen Rudolf, som utsattes för brutala övergrepp under pogromerna.
Efter rundturen presenterades en ny textpanel på minnesstenen på innergården som tar upp de koloniala skollärarnas roll i antisemitisk och kolonialrasistisk ideologi. Dr. Birgit Metzger underströk i sitt tal vikten av att inte glömma det faktum att etniska och koloniala världsbilder lärdes ut på kolonialskolan mellan 1898 och 1944. I synnerhet nämndes en före detta lektor, Jakobus Albertus Onnen, eftersom han med största sannolikhet kunde identifieras på ett foto från Förintelsen.
Koppling mellan lokalt minne och stor historia
Evenemanget i Witzenhausen kombinerade lokal åminnelse med ett större historiskt sammanhang, vilket lyfte fram både de drabbade offrens röster och forskningsresultaten. Det uppmanades att rasism och hjärnans logik som lärs ut i den koloniala skolan är vad vi behöver komma ihåg. Dessa minnen, som ofta handlar om en förlorad historia, hjälper till att reflektera över aktuella samhällsfrågor i ljuset av det förflutna.
Genom att erbjuda en ram för sådana minneshändelser tar Witzenhausen inte bara hänsyn till det förflutna, utan initierar också en värdefull diskussion om vår identitet och de sociala värden som vi vill bevara och främja. Det är i våra händer att föra historiens lärdomar in i framtiden.